Ett flyg till Malaga del 3.

10.000 meter ovan jord.

Vi är halvvägs genom Europa. Motorvägar, sjöar, städer och människor. Allt har vi passerat i tusental. Lilleman sover sig igenom detta. Han missar ju ingenting.

10.000 meter ovan jord.

Plötsligt. Det är kaptenen som pratar.

Jag minns min barndom. Då var det bara en gardin som avgränsade oss ute i kabinen från kaptenen inne i cockpit. Med en röd keps från flygbolaget Sterling, var det fritt fram att gå in och hälsa på. Nu är dörren stängd.

Det är kaptenen som pratar. Han informerar om att vi är på väg in i ett turbulent luftområde.

PLING.

Lampan för säkerhetsbältet tänds. Även om kaptenens röst varit lugn och lågmäld så stiger oron hos mig och bland de övriga passagerarna. Lilleman vaknar.

Planet kastar sig som ett modigt lejon in i luftmassorna. Det skakar och rycker. Folk är tysta. Planet släpper. Handlöst faller vi, det känns som om det pågår i minuter. I själva verket handlar det om sekunder.

En del av passagerarna kan inte kontrollera sin rädsla. De tjuter oiii.

Lilleman är den enda som skrattar. Pirret i magen som vi identifierar med olust, kopplar han till lust.

Jag tänker på den flygande mattan på Gröna lund. Jag måste ta med honom dit. Han kommer att älska den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s