Den spanska strandpromenaden.

20150825_104745

Den spanska strandpromenaden. Varje stad som, med någorlunda värdighet i sitt ortsnamn, vill kalla sig badort måste ha tillgång till en strandpromenad. En strandpromenad är i all sin enkelhet genialisk och nuddar människans hybris inför det faktum att naturen kan och ska tämjas, vara tillgänglig människan med all sin storslagenhet och skönhet. För det handlar faktiskt om det. Havet, med sin kraft och berusande meditativa inverkan på människan är väl dokumenterad. Vågornas oavbrutna slag mot strändernas ryggrad både bestraffar och belönar. Havets volym är kanske ingenting man dagligdags reflekterar över men djupet och vattenmassorna finns där hela tiden, med sina miljarders ton ligger det där och rör sig långsamt.

En strandpromenad värd namnet är som aortan. En alltigenom livsgivande kroppspulsåder som utan sin existens snabbt släcker ned det liv som finns. Själva promenaden, stensatt, bred och palmkantad. Du har stranden på din ena sida och kanske en bilväg på den andra sidan(gärna avstängd under högsäsong). Sedan har du det obligatoriska pärlbandet av barer, caféer och restauranger med utsikt över vattnet.

En tidig kväll. Klockan är kanske runt sju, halv åtta. Havsvinden sveper in med lätta smekningar och finns där endast som en vag påminnelse om sin existens. En bred strandpromenad, där jag utan problem kan rulla min barnvagn, få möte av fyra spanska kvinnor i bredd utan att behöva väja eller styra undan. Palmerna står som stolta tennsoldater, rakryggade och bara med en anings lutning ut mot havet. Jag passerar utomhusstående strandgym och lekparker. En och annan skulptur, vissa av sten andra av brons. Vid väl valda platser finns det fiskrestauranger direkt på beachen, liksom utplacerade på måfå, tillsynes utan planering eller eftertanke.

Pärlbandet av barer och restauranger ger sig tillkänna med hög musik eller förföriska dofter av grillad mat. Jag rullar min son framåt lycklig över att få ge och dela allt detta liv med honom. Han sitter och är i sin egen värld, gnagandes på en bit gurka. Han väcks endast upp ur sin trans då en hund går förbi. Hans stora, blå ögon är som enorma bassänger vilka flörtiga kvinnor ogenerat kastar sig in i. Jag frågar min son om han har det bra, omedveten om att jag egentligen bara accentuerar det faktum att jag är lycklig. Han svarar inte, men jag känner ändå kraften och mängden av kärlek stråla mot mig då han ler. Kärleken som han hinkvis fyller mig med bara genom att finnas till.

Annonser

Fuengirola – En guide.

Varför  ska man åka till Fuengirola?

Är det inte bara ett turistghetto? Jag skulle nog inte säga att det är det. Fuengirola har naturligtvis restauranger, affärer och barer som utan problem skulle kunna kategoriseras som turistfällor. Men det finns minst lika mycket som inte är det. Jag menar Stockholm har också restauranger, affärer och barer om vänder sig till turister, men hur ofta kallas Stockholm för turistghetto?

Allt handlar om inställning.

På torget bakom det gamla postkontoret ligger flera bra restauranger. Det är bara att välja en, vilken som helst.

På tisdagar och lördagar har dom marknad. Tisdagen är det frukt och grönt. Allt är superbilligt. 3 kilo spanska tomater 20 kr. 2 kilo aubergine 10 kr.

Det är lätt att leva.

Fast i ett regn.

Även den spanska solkusten kan tydligen drabbas av aprilväder. Det ligger regn och åska i luften. Vi är för långt hemifrån för att tycka det skulle vara mysigt med en störtskur. Eftersom det är försäsong så finns det  inga öppna restauranger att ta skydd i. I alla fall inte längst bort på promenaden där vi befinner oss.

Hemma i Stockholm hade vi i en motsvarande situation sträckt på benen och mer eller mindre rusat fram längs Hornsgatan.

Men nu är vi i Fuengirola.

Vi står stilla och insuper den saltdoftande luften. Snart är det endast vi, ett par hundägare och den gigantiska tjuren uppe på berget som fortfarande är ute.

Vi går hemåt. Det är ingen brådska.

Natten kommer snart, och man kan alltid byta till torra kläder hemma.

Lost in the supermarket

Lägenheten i Fuengirola ska bara ligga 10 minuters promenad från stationen. Det ligger ett Mercadano precis bakom och vi bestämmer oss för att köpa lite varor till frukosten. Klockan är 2110 och affären stänger om 20. Det är mycket folk. Flera är uppklädda. Det är ju lördag. Det är hög ljudnivå. Vi blir lite överrumplade av farten, intensiteten och nyss nämnda ljudnivå. Det är ju bara en matbutik. Men det är Andalusien. Lite burdusare. Lite mer oslipat. Lite mer rakt på. Lite mer Andalusien. En kvinna skriker att det är rea på bananerna. Allt ska bort.

Efter att vi betalat dansar vi ut ur affären och tar oss till vår lägenhet. Det är 20 grader varmt trots att det är kväll.

Efter lite strul med att hitta nyckeln så sitter vi till sist på balkongen och äter våra nyss inköpta bananer.

Pendeltåg till Fuengirola.

Trots att planet varit i princip fullbokat så är vi ensamma om att ta oss in till Fuengirola med tåg. En del har tagit taxi, andra kanske hyrbil eller så är det så att vi är lite sena. Barnvagnen har monterats och en omgång amning, allt tar tid. Men vi har inte bråttom. Stationen heter helt logiskt Aeropuerto, och trots att mina kunskaper i det spanska språket har en hel del hål så fattar jag att det betyder flygplats. Stationen heter alltså flygplats. Jag kan inte låta bli att charmas av ett sådant namn.

Det är lugnt och stilla. Biljettautomaterna till höger om ingången är enkla att förstå, jag vill inte ta taxi. Äventyret börjar direkt jag kliver av ett flygplan. Jag vill få allt det nya, rakt i ansiktet direkt. Nu kanske ett pendeltåg från Flygplats till Fuengirola inte är någonting avancerat, men alla steg på äventyret måste inte vara livsavgörande eller ont-i-magen svåra. Vissa stenar är hala andra inte.

Tåget kommer och vi rusar fram till den ingång där handikappade och barnvagnar kan ta sig in. Dörrarna stängs. Om 40 minuter är vi framme.

Ett flyg till Malaga del 2.

Vi väljer bort flygbuss, taxi och Arlanda express. Istället tar vi pendeln från södra station till Märsta, Vi har gott om tid. Vi sparar 250 kr, alltid något.

Väl framme på Arlanda.

Det är bara en av köerna som är lång. Och det är vår kö. Den är jättelång.Prampacken ska incheckas på specialbagage och vi hamnar i tidsnöd. Det löser sig. Såklart.

Vi går ombord planet. Lilleman är än så länge glad. Mycket att se på en flygplats även för en tuff 5 månaders  kille från Högalid. Flygvärdinnan som instruerar oss om flytvästen och bältet för bebisar är extemt vänlig.

300 km/h.

Det drar ordentligt i magen. Lilleman skrattar. Ett sådant där tivoliskratt. Jag tänker på flygande mattan på Gröna lund. Flyget lättar från marken. Jag blundar. Äntligen på väg.

Ett flyg till Malaga del 1.

Lördag morgon. Början av april. Jag vaknar. Utanför fönstret kämpar träden i Tantolunden. Knoppar som inte vill ge efter, hesiterande. Den digitala termometern på fönsterbrädan visar 8 grader utomhus, och 22 grader inomhus. 22 grader inomhus, det är exakt vad SMHI säger att det är utomhus i Spanien just nu. Jag dricker mitt kaffe och väntar på att resten av familjen ska vakna. I kväll är vi där och allt känns fint.