Crockett: This guy is a nut case.
Tubbs: Yeah? Maybe he even keeps a pet alligator at his place of residence.
Ungefär då dessa meningar uttalades en bit in på andra säsongen av MIAMI VICE visste jag var jag skulle flytta. Till neonpastellernas, sedlighetspolisernas, knarkbaronernas och soldyrkarnas MIAMI BEACH.
Det blev en jakt på bekymmerslösa vardagar, en längtan efter vita stränder där vågornas bryt var det enda som spelade någon som helst roll.
Kulissen till denna drömtillvaro var som skapt av någonting mycket större, någonting mycket mäktigare än det lilla vi människor är.
Jag talar självklart om Miami Art Deco District. Det finns nästan 1000 byggnader som räknas in i denna exklusiva klubb. Det är hotel, diners, hyreshus och offentliga lokaler.
Det låter nog märkligt men just vid juletider drar mina tankar alltid iväg till denna värld av mjuka former och färger. Miamis historia må vara kantad av våld och tung kriminalitet, men jag kan ändå inte undgå att fundera över hur världen hade sett ut om människors inre. Hjärta, själ och hjärna, sett ut som husen i MADD. 
Inte går det att hata med ett hjärta som är konstruerat på detta vis?
Eller en hjärna som är uppförd i denna stil?
Och om färgerna och stämningen i din själ ser ut som detta, hur kan det då vara möjligt att den inte sänder ut en farsot av smittsam kärleksbelamrad omtanke över din bror och din syster?
Och i år är jag Jultomte för Lilleman, min egen lilla Art Deco Stad.
GOD JUL!
svenskaresebloggen 