Parc de la Ciutadella – Barcelona.

Ta en del Le Jardin des Tuileries från Paris och en del St James Park från London, kasta på ett litet Central Park Zoo och du får Parc de la Ciutadella – Barcelona. Denna park är en lite bortglömd pärla och de flesta turister som besöker Barcelona missar detta utsökta utflyktsmål.

Parken ligger centralt bara en halv kilometer från Ramblan fågelvägen, lättast är att ta röda linjen L1 till Arc de Triomf och gå därifrån. Inne i parken finns det massor av både soliga och skuggiga platser på gräsmattorna där man kan ha en trevlig pick-nick. Helgerna är det mycket Bacelonabor som gör just det. Den södra delen av parken upptas av ett zoo, det är ungefär samma storlek som Central Park Zoo. Det finns ett par vagnar som säljer glass, lättare maträtter och drycker, men det bästa är att ta med sig egen mat.

 

 

 

Lillemans utsikt vid ett blöjbyte i Central Park.

En dag i början av juli hade vi köpt varsin bagel på Ess-A-Bagel vid Grand Central Station. Det var runt lunchtid och vi hade tänkt att smörja kråset på en gräsmatta i Central Park. Nu blev det inte riktigt så, de tio minuter som promenaden till parken varade var fullt tillräcklig för att vi skulle hinna tugga i oss de mästerligt anrättade bröden.

Tomhänta men nöjda och mätta kom vi fram till parken. Vi kom från det håll de allra flesta äntrar denna oas som saknar motstycke i världen, nämligen den syd/östra entre´n.

Vi gick ned till den lilla sjön som heter The Pond och slog oss ned i gräset. Det hade blivit dags för gängets minsta deltagare att få en ny blöja. Det finns alltid en park nära dig i New York och så länge vädret är gynsamt så funkar ett blöjbyte eller en amning hur bra som helst. Lilleman var vid detta laget sex månader.

När vi först lade ned honom på filten blev det vilda protester (som vanligt) han gillar inte att ligga på rygg om han inte själv har bestämt sig för att göra det. Inget konstigt med det. Han ylade lite men tystnade sedan tvärt.

Huvudet hans var nu lätt sträckt bakåt, ungefär som om han tittade upp snett mot himlen. Han log och sedan skrattade han. Jag snabbade på med att få på blöjan och såg sedan upp mot det håll han fortfarande såg.

Jag har ALDRIG varit snabbare på att få upp en kamera som vid just det tillfället. Lilleman var som i trans. Det var ett obeskrivligt ljus, en krispighet i den tavla som målades upp för oss. Kontrasteringen var berusande magisk och alla i sällskapet bara gapade av förundran.

Jag är en enkel man med enkla vanor och fotografen i mig har alltid slarvat med att lära sig tekniska finesser inom fotokonsten, men denna bild satt som en smäck. Jag hade aldrig upplevt 59th Street som särskilt vacker, det har jag nu.Denna dag hände det någonting i samtliga närvarandes liv. Vi tog med oss ett minne som ensamt gjorde hela sommarvistelsen i NYC värt bara det.