Collyer Brothers Park, Harlem.

Ni kanske har sett det på TV? Det finns en uppsjö serier som handlar om en grupp människor som lider utav tvångsmässigt samlande. I USA kallas de ”horders”. Det är ofta bisarra scener man möts av då filmteam äntrar dessa tragiska livsöden. Högar med skräp från golv till tak. Man skulle kunna tro att detta beteende är någonting nytt, som hänger ihop med vår tids slit-och-släng-samhälle. Det är emellertid något som funnits länge.

Collyer Brothers Park är en liten grön oas i Harlem, där man kan få en tillfällig respit från den omgivande stadens utbredning. Det finns några få bänkar som flitigt används utav stadsdelens befolkning. Få funderar nog på varför parken heter som den heter, ännu färre vet nog vilka bröderna Collyer var. Parkens hela existens vilar på två bröders bisarra liv vilket också resulterade i deras död.

Homer Collyer föddes i New York 1881, hans bror Langley var då 3 år. Deras pappa Herman var en framgångsrik gynekolog på Manhattan och deras mamma operasångerska. Båda bröderna studerade på Columbia University och Homer blev advokat och Langley konsertpianist.

Bröderna hade visat tecken på excentricitet i sin ungdom, men det hade inte varit några problem fram till i slutet av 1919. Deras pappa lämnade då av okänd anledning familjen och sex år senare dog mamma plötsligt. Bröderna tog då alla sina ägodelar och flyttade in i deras fastighet i Harlem där de en gång i tiden fötts och växt upp. Området hade nu hunnit bli populärt bland afroamerikaner och de två vita förmögna bröderna hade svårigheter att finna sin naturliga plats i området. De var två udda fåglar och efter att ett antal inbrottsförsök och allmän stenkastning på deras fönsterrutor började bröderna bli allt mer paranoida och drog sig undan. De barrikaderade sig med möbler för fönstren och Langley byggde fällor i huset. Från och detta blev de en slags eremiter. Langley kunde då och då ses utanför huset. Då grävde han i soptunnorna efter mat för att ta hem till sig själv och sin bror. Brodern höll långsamt på att tyna bort i reumatism och en annalkande blindhet.

Bortsett från några enstaka incidenter, hade bröderna setts eller hörts till en dag i mars, 1947, då polisen blev tipsad om en möjlig död kropp i huset. De bröt upp dörren och konfronterades med högar av skräp stora att det tog dem två timmar att hitta Homers lik klädd i en gammal morgonrock och med smutsigt grått hår ner till axlarna. Det började genast cirkulera osanna rykten om att Langley setts borda en buss till spelstaden Atlantic city, men tre veckor senare hittades hans kropp bara tre meter från den plats där hans bror hittats död. Han hade krupit i en tunnel utav tidningar och av misstag kommit åt en utlösare till en av fällorna som gillrats, han krossades omedelbart. Hans bror som nu hunnit bli förlamad svalt ihjäl.

Totalt 130 ton skräp avlägsnas från huset, det var barnvagnar, rostiga cyklar, en samling av vapen, kristallkronor, bowlingklot, kamerautrustning, skyltdockor, målade porträtt, gipsbyster, rostiga sängar, 25.000 böcker , åtta levande katter, hundratals tygrullar, klockor, 14 pianon, och ett urval av inlagda mänskliga organ i burkar. Bröderna begravdes i Brooklyn och samma år revs huset. Sedan 60-talet har det varit en park på det ställe där huset en gång låg, här kan man nu kontemplera och medan man vilar sig försöka tänka på de båda brödernas tragiska livsöde.

 

 

Annonser