Parc de la Ciutadella – Barcelona.

Ta en del Le Jardin des Tuileries från Paris och en del St James Park från London, kasta på ett litet Central Park Zoo och du får Parc de la Ciutadella – Barcelona. Denna park är en lite bortglömd pärla och de flesta turister som besöker Barcelona missar detta utsökta utflyktsmål.

Parken ligger centralt bara en halv kilometer från Ramblan fågelvägen, lättast är att ta röda linjen L1 till Arc de Triomf och gå därifrån. Inne i parken finns det massor av både soliga och skuggiga platser på gräsmattorna där man kan ha en trevlig pick-nick. Helgerna är det mycket Bacelonabor som gör just det. Den södra delen av parken upptas av ett zoo, det är ungefär samma storlek som Central Park Zoo. Det finns ett par vagnar som säljer glass, lättare maträtter och drycker, men det bästa är att ta med sig egen mat.

 

 

 

Shopping med Nick Cave i Paris.

Mina två goda vänner Johan & Linda är precis hemkomna från ett Paris vars höst tydligen i princip gödslat deras vackra ansikten med sol. Jag pratade med Johan på telefon. Då han berättade om Paris kände jag en avund som angränsade till svartsjuka.

Paris ger och tar, vid varje besök har jag vuxit som människa. Inte blivit en bättre människa, men lämnat kvar små delar av mig själv som jag inte begagnat mig väl. Paris är kärlekens huvudstad. Det är lätt att fara illa där. För att nå paradiset, måste du ut ur helvetestratten och igenom skärselden. I annat fall blir du kvar.

Paris är staden som alltid ger dig en historia att ta med hem. Vissa så stora och tunga att du riskerar straffavgifter för bagageövervikt då du checkar in på resan hem. Andra upplevelser är lågmälda och syns endast ett par sekunder per resa.

För ett antal år sedan var jag med ett gäng kompisar i Paris för att se på bandet Liberator. Vi hade en dag att slå ihjäl så vi passade på att gå en tur på stan för att shoppa. Av alla affärer var det Colette på Rue Saint Honoré som tilldrog sig störst intresse. Denna upplevelseboutiqe som inte ligger långt från Tuilerierna är ett måste vid ett besök till Paris.

Jag hamnade efter en runda bland herrskjortorna på skivavdelningen. Den senaste vinylen från Kitsune fångade mitt omedelbara intresse. Då jag stod och läste på skivans baksida kommer det fram en person till mig. Han log lite snett åt mitt val av skiva och började sedan själv bläddra i skivbacken. Jag tittade häpet på honom. Det var en person jag kände. Eller rättare sagt, kände igen.

Personen som nu står och gräver i skivbacken jag nyss tagit mig igenom är Nick Cave. Jag har vänner som både spelat tillsammans  och arrangerat konserter med honom. Samtliga har de kunnat förtälja historier om honom som inte lämpar sig att skriva om här. Nu står jag skuldra mot skuldra med honom. Antagligen befinner jag mig någon form utav starstruck-chock för plötsligt står jag bredvid Pat cirka 10 meter bort från Herr Cave. Vi känner oss plötsligt besvärade. Vi vill inte medverka i något ovärdigt glo-på-kändisen – spektakel. Vi lämnar butiken. Genom skyltfönstret ser vi nu Nick Cave gå fram till disken med hela famnen full av serietidningar. Det blir det sista vi ser utav honom.

Konserten med Liberator var sjukt bra. Och Nick Cave. Vi shoppade med Nick Cave.